Purjolök (Allium porrum) är en tvåårig lökväxt från trakterna kring Medelhavet men dess härdighet mot kyla och frost gör att den förekommer i vilt tillstånd så långt norr
Purjolök (Allium porrum) är en tvåårig lökväxt från trakterna kring Medelhavet men dess härdighet mot kyla och frost gör att den förekommer i vilt tillstånd så långt norr ut som Tyskland. I odlat tillstånd kan den till och med stå emot tjäle. I motsats till de flesta andra arter i släktet, så bildar den inte några egentliga lökar, utan dess lökblad bildar istället en lång cylinder. En alternativ beteckning på purjolöken är Allium ampeloprasum var.porrum.
Purjolöken är en viktig grönsak, som kan användas rå, gratinerad och stuvad. Antingen för sig själv eller i grytor, soppor och gratänger. Purjolök är huvudingrediens i vichyssoise och cock-a-leekie. Den sistnämnda rätten ligger skottarna varmt om hjärtat och förekommer ofta som förrätt till Burns Suppers; middagar som hyllar den skotske poeten Robert Burns liv och poesi. Vid odling täcks ofta delar av purjolöken för att denna skall förbli vit och mjäll.
Namnet purjolök kommer från latinets porrum som från början betydde gräslök.[1]
Purjolöken är heraldisk symbol för Wales och dess skyddshelgon David av Menevia, som var vegetarian. På skyddshelgonets dödsdag, 1 mars, bär många i Wales en liten purjolökssymbol på kavajkragen, inklusive prins Charles, eftersom han är prins av Wales. Purjolöken är även regementsvapenför the Welsh Guards.
<h2 class=""><strong>Svartsenap frön (Brassica nigra)</strong></h2>
<h2><span style="color: #ff0000;" class=""><strong>Pris för Paket med 180 (1 g) frön.</strong></span></h2>
<p><b>Svartsenap</b><span> (</span><i>Brassica nigra</i><span>) är en ettårig växt som tillhör </span>kålsläktet<span> och </span>familjen<span> </span>korsblommiga växter<span>. Den tillhör alltså inte, som till exempel </span>åkersenapen<span> och </span>vitsenapen<span>, släktet </span>senaper<span> (</span><i>Sinapis</i><span>), utan bara samma familj.</span></p>
<h2><span class="mw-headline" id="Beskrivning">Beskrivning</span></h2>
<p>Svartsenapen kan bli mellan 40 och 150 centimeter hög. De nedre bladen har få parflikar, stora ändflikar och är håriga. Längre upp har plantan smalare djupflikiga blad. Dess stjälk är grenig och nertill utstående och hårig.<span> </span>Blommornas<span> </span>gula<span> </span>kronblad<span> </span>är omkring 7–9 millimeter långa och plantan blommar mellan juli och september. Svartsenapens små svarta frön utvinns ur de 1–2 centimeter långa skidorna. Roten är en rakt nedgående pålrot, dock mycket smalare än exempelvis<span> </span>morotens.</p>
<h2><span id="F.C3.B6rekomst"></span><span class="mw-headline">Förekomst</span></h2>
<p>Ursprungligen fanns svartsenapen bara i södra<span> </span>medelhavsområdet. Svartsenapen påträffas idag i åkrar (och före detta åkrar), kring hamnar, längs havsstränder, vid före detta avfallsplatser samt i rabatter. Den har ingen betydande utbredning i<span> </span>Norden, men kan påträffas i de sydliga delarna av<span> </span>Sverige<span> </span>och<span> </span>Finland. Den odlas främst i<span> </span>Chileoch<span> </span>USA<span> </span>men även i<span> </span>Europa.<span> </span>Italien<span> </span>är största producenten i Europa.</p>
<h2><span id="Anv.C3.A4ndning"></span><span class="mw-headline">Användning</span></h2>
<p>Svartsenap är sällsynt och sällan<span> </span>naturaliserad<span> </span>men odlades förr. Svartsenapens frö används framför allt till framställning av starkare senapssorter; exempelvis<span> </span>skånsk senapoch<span> </span>fransk<span> </span>dijonsenap. De vanliga sorterna av senap görs istället med frö från<span> </span>vitsenapen, men båda dessa arter har på senare tid fått konkurrens ifrån den indiska<span> </span>brunsenapen<span> </span>(<i>Brassica juncea</i>) eftersom dess frö är enklare att<span> </span>skörda<span> </span>maskinellt.</p>
<p>Sannolikt har svartsenap odlats i Europa sedan romersk eller till och med grekisk tid. Man vet åtminstone att<span> </span>Karl den store<span> </span>under 800-talet odlade senap vid sitt kejserliga gods.</p>
<p>Svartsenapens frö har även använts till att tillverka pulver och oljor som människor använt för att lindra<span> </span>reumatiska<span> </span>besvär, ledinflammationer och<span> </span>bronkit.</p>
<h2><span></span><span class="mw-headline">Övrigt</span></h2>
<p>Senapsfrö ingår även i olika länders seder, i Tyskland sydde man till exempel in några senapsfrön i brudklänningen för att bruden skulle få styra i äktenskapet och i Sverige spred man ibland senapsfrö runt sin gård för att hålla onda krafter borta.</p><script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>
<h2><strong>Vattenmelonfrön Gul banan</strong></h2>
<h2><span style="color: #ff0a0a;" class=""><strong>Pris för ett paket med 10 frön.</strong></span></h2>
En mycket ovanlig och mycket uppskattad sort av vattenmelon med rent gult kött inuti, mycket sött, väger upp till 3 kilo. Det är en av de allra bästa gula vattenmelonerna, med extra sött, gult kött, aldrig mjöligt, mycket högt sockerinnehåll och mycket produktivt. Frukterna är i allmänhet långsträckta i form.<br><br>Vikten är i genomsnitt 1-3 kg och varje planta producerar två till tre meloner.<script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>
<h2><span style="font-size: 14pt;"><strong>KUNGSMAGNOLIA Fröer (Magnolia grandiflora)</strong></span></h2>
<h2><span style="color: #ff0000; font-size: 14pt;"><strong>Pris för Paket med 5 frön.</strong></span></h2>
<p>Magnolia grandiflora, kungsmagnolia, som tillhör familjen magnoliaväxter (Magnoliaceae) är den härdigaste av de städsegröna arterna och troligtvis den enda som kan klara sig i vårt klimat. I hemlandet USA där den växer i de sydöstra delarna kan den bli ett ståtligt träd som kan bli över 30 m hög. Bladen är läderartade, brett ovala och upp till 25 cm långa och 12 cm breda. Ovansidan är blank medans baksidan är sammetsartad. De vita blommorna kan ha en diameter på 20-30 cm. I USA anses den generellt härdig till USDA zon 7 men vissa kultivarer klarar sig till zon 5. Några av de härdigaste är ‘Edith Bogue’, ‘Brackens Brown Beauty’ och ‘Victoria’. M. grandiflora vill ha en väldränerad jord med lågt pH och kan planteras soligt eller lätt skuggad. Härdigheten i Sverige är ännu inte helt klarlagd men på sikt är den nog bara härdig i de mildaste delarna. Även här får man räkna med att den kan frysa tillbaka kalla vintrar. Eftersom den är värmekrävande så är det en fördel om den planteras nära en varm vägg e.d.</p>
<p>Höjd 3 m - 5 m</p>
<p>Blomfärg: Vit</p>
<p>Växtzon: 1</p>
<p>Blomning: May - May</p>
<p>Ljusförhållande: Sol</p>
<p>Bladfärg Mörkgrön</p>
<p>Markförhållande: Friskt -fuktigt</p>
<p>Andra egenskaper: Vintergrön, Surjordsväxt</p><script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>
Purjolök (Allium porrum) är en tvåårig lökväxt från trakterna kring Medelhavet men dess härdighet mot kyla och frost gör att den förekommer i vilt tillstånd så långt norr
Reviews 
