Grekisk Kungsmynta Frön (Origanum vulgare)

Grekisk Kungsmynta Frön (Origanum vulgare)

Pris för Paket med 3000+- (0,3g) frön.

Kungsmynta (Origanum vulgare) L. är en växt inom släktet Origanum i familjen kransblommiga växter.

Stundom benämns växten oegentligt kungsmejram, men kungsmynta är bara nära släkt med mejram (Origanum majorana L.). Kungsmejram och kungsmynta är alltså inte synonyma namn.

I odlad form och i matbutikernas kryddhyllor kallas växten vanligen oregano (uttal: oregɑ:no eller ore:gano)

Beskrivning

Kvast

Kungsmyntan är en flerårig ört, som kan bli upp till en halv meter hög. Den blommar under högsommaren med rödvioletta små blommor i kvastlika samlingar.

En speciell egenskap hos växten, liksom exempelvis hos pors och pepparmynta, är att den på grund av eteriska oljor omger sig med en tydlig doft, även när den inte blommar. Exempel på dessa oljor är tymol, karvakrol och p-Cymol. Dessutom innehåller kungsmynta diverse garvämnen och bitterämnen.

En kultursort av kungsmynta är lågväxande oregano (Origanum vulgare compactum). Det är denna art som tillsammans med den vanliga kungsmyntan (Origanum vulgare) framför allt har använts som krydda på pizza och andra tomatbaserade rätter.

Till skillnad från huvudarten är den osäkert härdig på friland i nordliga klimat, vilket är föga underligt, eftersom hela mejramsläktet härstammar från de varma trakterna kring Medelhavet. Ej heller den närstående mejram, Origanum majorana är härdig i Skandinavien.

Habitat

Kungsmynta förekommer naturligt i Eurasien och på Kanarieöarna. Vildväxande kungsmynta förekommer sällsynt i Skandinavien upp till Jämtland och Nordland fylke, men i Finland endast i de sydligaste delarna.

Växten finns på några platser i USA, men är inte ursprunglig där.

Utbredningskartor

• Norden
• Norra halvklotet

Biotop

Skogsbryn, bergknallar steniga snår. Kalkgynnad. Torrt och soligt.

Användning

Vid skörd klipps stjälken någon decimeter upp från marken och hängs på tork på en mörk plats. När den är torr kan bladen lätt repas av, som sen förvaras torrt.

Bladen används som krydda i olika sammanhang. Den krydda som i Sverige saluförs som oreganum är dock ofta en blandning av de torkade bladen från underarten grekisk oregano, och sorten Compactum.

Kungsmynta används även för smaksättning av öl (därav benämningen spansk humle) och surrogat för te. vid växtfärgning ger växten brunröda nyanser åt ylle.

Kungsmynta har även ansetts ha magiska egenskaper, till exempel vid häxbesvärjelser och exorcism. Ett udda bruk anges av Arvidh Månson i "En mycket nyttigh Örta-Book" från 1642: "Lagen af denna ört och blandad med kvinnomjölk, låten uti öronen, borttager örnavärk".
I Christiern Pedersens En nøttelig Legebog ffaar ffattige och Rige tryckt i Malmö 1533 anges kungsmynta (origanus konunger bota huvudvärk.
En handskrift från 1400-talet vid Vadstena kloster, avsedd att användas vid Nådendals kloster, utgiven av G. E. Klemming som bygger på denna skriver om kungsmyntan ...ene yrt som hether origanus som kallas konungher oppo swänsko, han maa opspotta allan sywkdom aff howit..

Enligt tysk folktro hjälper följande:

Om någon blivit förhäxad, kan man mota bort Djävulen genom att hålla kungsmynta under näsan på häxan.

För att skydda en brud från onda makter skall man binda in kungsmynta i brudbuketten och lägga kungsmynta i hennes skor.

Om ett litet barn är sent att börja tala, ger man det en sked kungsmyntavatten.

För att bryta ett epileptiskt anfall trycker man in kungsmynta mellan fingrarna på den drabbade.

Etymologi

• Släktenamnet Origanum kan etymologiskt härledas från grekiskans ὀρίγανον ὄρος (origanon oros), som betyder "berg", och verbet γανοῦσθαι (ganousthai) som betyder "att tycka om". Detta skulle fritt kunna översättas med "bergens prydnad".^[7] Oreganum är sedan en förvanskning när ordet origanum lånats in i andra språk.
• Artepitetet vulgare kommer av latinets vulgus som betyder "folkhop" eller "allmänhet". Vulgare kan här tolkas som "vanlig" eller "allmän".
• Benämningen dosta förekommer i Närke ^[8] Anmärkningsvärt är att i Småland finns ett dialektalt verb dosta, som betyder att lukta, dofta.^[8]. Detta kan antas ha ett sammanhang med växtens egenskap att sprida doft omkring sig, och vara en anledning till att hela växten givits det traditionella namnet dosta.
• Förleden kungs i kungsmynta kan förklaras av att man förr använde kungs som ett förstärkningsord: Med kungligt bra menades att något var av högsta kvalitet, såsom det krävdes på kungliga slottet. Kungsmynta är alltså en mynta av utomordentlig kvalitet.
  Motsvarande nutida förstärkningsord är exv jätte. Exempel: Det smakade jättegott.