Röd Durian Fröer, Durian Marangang (Durio Dulcis)

Röd Durian Fröer, Durian Marangang (Durio Dulcis)

Pris för Paket med 1 frön.

Observera att Durian-frön är tillgängliga endast för en kort tid så att vi kan skicka ett nytt frön. Vanligtvis är väntetiden för att få färska Durianfrön ungefär 7 till 11 månader.

Durio är ett släkte fruktbärande träd inom familjen malvaväxter, men det råder diskussioner kring dess taxonomi. De olika ätbara frukterna i släktet kallas allmänt för durian. Frukterna är mycket använda och uppskattade i Sydostasien, och kallas där "frukternas konung". Frukterna utmärker sig för sin storlek, unika doft och sina tjocka skal som skyddas av taggar. Frukten kan bli upp till 30 centimeter i diameter och väger vanligtvis ett till tre kilogram. Dess form kan vara allt från avlång till rund, färgen på skalet grön till brun och köttet blekgult till rött, beroende på art.

Släktet förekommer naturligt i Brunei, Indonesien och Malaysia, och dess frukter har varit kända i västvärlden i ungefär 600 år. Det finns 30 kända arter i släktet, av vilka åtminstone nio producerar ätbara frukter och av dessa finns det hundratals olika sorter. Fruktköttet avsöndrar en speciell doft som är stark och genomträngande, även när skalet är helt. En del anser att fruktköttet är väldoftande, medan andra finner aromen överväldigande och obehaglig. Doften har lett till att frukten har bannlysts från vissa hotell och från kollektivtrafik i Sydostasien.  Fröna kan också ätas när de har tillagats.

Stinkfrukt (Durio zibethinus) är den enda art som finns tillgänglig på den internationella marknaden. De övriga säljs i sina hemländer.

Kännetecken och ekologi

Durioträd är stora, upp till 25–50 meter höga, beroende på art. Löven är städsegröna, ovala till avlånga och 10-18 centimeter långa. Blommorna, som alla har foderblad och fem (då och då fyra eller sex) kronblad, växer i klungor om tre till 30 blommor på stora grenar och direkt på stammen. Blommorna är stora och mycket innehållsrika på nektar. Träden har en eller två blom- och fruktperioder varje år, som infaller olika beroende på art, odlare och plats. Ett typiskt durioträd får frukt efter fyra till fem år. Frukten kan hänga från alla kvistar och mognar drygt tre månader efter pollinering.  Dock har inte frukt från alla kända arter samlats in eller blivit ordentligt studerade, så andra arter med ätbara frukter kan existera. Arterna liknar jackfrukten något, även om de inte är besläktade.

Stinkfrukt är den enda arten som kommersiellt odlas i stor skala och som är tillgänglig till försäljning utanför sitt naturliga växtområde.

Utbredning, odling och tillgänglighet

Släktets ursprungliga utbredningsområde omfattade Indonesien, Malaysia och Brunei. Det diskuteras dock huruvida släktet ursprungligen även växte i Filippinerna, eller om det introducerats dit. Idag växer durian även i andra områden med liknande klimat. Den kräver tropiskt klimat, och utbredningsområdet upphör där den genomsnittliga dagstemperaturen går under 22 grader celsius.

Everything about Durio dulcis is just a little bit magical. The tree is one of the more rare durians, residing deep in the jungles of Borneo.  When in season, the red orbs dot the leafy forest floor like fallen Christmas ornaments, that sensational red leaping out of the green foliage like a natural stop light. It’s the strongest smelling durian, and its odor is said to waft as much as a kilometer through the jungle.

Durio dulcis has a bright red exterior with long, extremely sharp thorns that are sometimes yellow or black on the tips. It is extremely difficult to open because it lacks the weakened seams running stem to tip that every other durian opens along. Getting into a Durio dulcis requires a machete. Generally, the fruit is simply whacked in half and the gooey flesh is scraped out with the fingers.

In the case of Durio dulcis, the old adage, “Smells like hell but tastes like heaven” is exaggerated. The smell of Durio dulcis is absolutely overpowering. Although Durio graveolens literally means the “smelly durian,” the odor of Durio dulcis has by far the strongest aroma, an intoxicating vapor of industrial glue, menthol, and sugar.

Various botanists seemed to have had a love-hate relationship with the fruit. Writes durian explorer Wertit Soegeng-Reksodihardjo, “A

fruiting tree may be smelled for miles around, and a ripe fruit kept in a room is unbearably nauseating, even for the durian lover. Yet the pulp is most tasty and sweet.”

Regardless of opinions of smell, everyone agrees that in flavor Durio dulcis is unparalleled. The flesh is soft, almost soupy yellow draped loosely on large, nearly black seeds. It is the sweetest of the durians, like powdered sugar whipped into yogurt with a minty aftertaste. Anyone who likes mint chocolate will love this durian.

Distribution

It grows wild throughout Borneo, but is not generally cultivated. Rob and I found it twice; at the Agricultural Park in Tenom, Sabah, and near a longhouse in the Upper Kapuas region of West Kalimantan.

Local Names

Durio dulcis is known by a variety of names.

Here are some that we found: Durian Lai, Durian Tahi (Poop durian, may be a joke),  Lahong, and Durian Merah (Red Durian. This can be also refer to the red-fleshed durio graveolens). Durian Api, Fire Durian.

Others have mentioned: durian bala (Kenya), Pesasang (tidung), durian isang (fish gill) and Durian Hutan (jungle durian).

Scientific Name

Durio dulcis literally means the “sweet durian”  in Latin. It was named by the great botanist Odoardo Beccari during his three year exploration of Borneo between 1865-1868. He first found this durian during a stay on Mattang Mountain, near Kuching Sarawak. It was that odor that drew him to the right spot. He says, “attracted by the sweet and delicious scent exhaled by some fallen fruits, I discovered one of the most exquisite wild durians of Borneo, Durio dulcis.”

Growing Durian Dulcis

Despite its excellent flavor and the unabashed enjoyment by durian lovers, Durio dulcis is only occasionally cultivated. It is not considered of economical interest and hasn’t been the subject of much research. The tree is large, at least 40 meters tall, and the flowers are a lovely shade of pink. Like most other durians, it is naturally found in mixed lowland dipterocarp forests in both swampy areas and ridges up to 800 meters altitude. It is a robust tree and it has been suggested to use it as rootstock in commercial durian farming.

Temperature:

Durian is surprisingly tolerant of relatively low mean temperatures. There are places on the island of Java between 400-600 m [1300-2000 feet] altitude where durian is successfully grown that have a mean yearly normal temperature of just 23º C. (73º F.) Some research has indicated that growth is limited below a mean monthly temperature of 22º C. [71º F.]. The trees may survive occasional dips in temperature as low as 10º C. [50º F.], but may drop their leaves. On the other end of the spectrum, durian trees in India sometimes successfully tolerate high temperatures up to 46º C. [114º F.].

Water:

Durian trees need abundant rainfall, or equivalent irrigation. In most areas of Asia where durians are grown, mean annual rainfall is greater than 2000 mm [75 inches]. Historically, though, the better production sites have developed in areas with annual mean rainfall totals of 3000 mm [125 inches] or more, well distributed throughout the year. There is no doubt, though, that drier zones can produce good crops with appropriate irrigation. In India, durian trees are often planted along the banks of streams, where the roots can reach water. They do not do well very close to the ocean, having almost no tolerance for salinity in the soil.

Soil:

Durian trees grow best in a rich, deep, well-drained sandy clay or clay loam (deep alluvial or loamy soil), high in organic matter, pH range of 6 - 7. Heavy clay soils are not supportive of good durian tree growth and health, as they do not drain well. Seedlings make more vigorous growth when potted into media that is light and sandy rather than high in clay content.