Sort från Bosnien och Hercegovina
Växten är resistent mot kyla och frost
Slån eller slånbärsbuske (Prunus spinosa) är en buske i familjen rosväxter. I Sverige förekommer slånbärsbusken på ängar och i skogsbryn i hela Götaland samt stora delar
Slån eller slånbärsbuske (Prunus spinosa) är en buske i familjen rosväxter. I Sverige förekommer slånbärsbusken på ängar och i skogsbryn i hela Götaland samt stora delar av Svealand. Den är dock betydligt vanligare i kustområden. Busken finns även i övriga Europa (förutom Island), Främre Asien och till och med i Nordafrika. Den trivs i kalkrik jord.
Busken är normalt 1-4 m hög, grenarna sitter mycket tätt och på grenarna finns många vassa tornar. Den har ett välutvecklat rotsystem som gör busken mycket svår att flytta. Bladen är 2-5 cm långa och växer vanligen inte ut förrän efter busken har blommat. Den blommar i maj, ibland även juni, med små (kronbladen är 5-8 mm) vita blommor som luktar lite svagt åt mandelhållet. På hösten får busken drygt 1 cm stora, blåsvarta bär; slånbär. Slånbären påminner till färgen om blåbär men är mycket större och smaken är bitter (fram till första frostknäppen).
Bären innehåller garvsyra som ger dem en kärv och bitter smak. När temperaturen sjunker under noll grader omvandlas garvsyran och den bittra smaken försvinner. Det fungerar utmärkt att plocka slånbär och sen ta bort garvsyran genom att lägga dem i frysen under 1-2 dygn. Slånbären användes, framförallt förr, exempelvis till saft och man väntade då till efter första ordentliga frostnatten innan man skördade. Saften är utsökt god och finns att köpa från lokala safttillverkare på flera platser i landet. Bären används även för att smaksätta alkoholhaltiga drycker, framförallt likör som till exempel pacharán. Många fågelarter äter slånbär.
Datablad